Med förhoppningar om sommar

Söndagkväll. Dessa kvällar har för mig blivit kvällar då jag tänker väldigt mycket (typ som en "Spungkväll" du som vet). Så även idag. Alldeles nyss fann jag mig själv sitta med gitarren i handen och bara stirra in i min krukväxt som jag döpt till Micke Möller. Vet inte hur länge jag suttit där eller vad jag tänkt på men jag kände mig lite gladare efteråt på nått konstigt sätt. Annars har jag tänkt mycket på sommaren och hur den ska bli. Kommer inte vara ledig så överdrivet mycket men vad kommer hända när jag väl är ledig? Kommer jag plötsligt köpa en restresa och sätta mig på något halvdant café i centrala Budapest eller kommer jag träffa någon som tar med mig till en helschysst sjö mitt ute i skogen nånstans? Vet inte hur det kommer bli men jag hoppas verkligen att sommaren genererar nått superduper. Har det senaste dagarna blivit helt såld på Dan Andersson och hans dikter. Tänkte att denna som blivit min favorit just nu passar på något knepigt vis:

Dan Andersson - Jag väntar

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida, medan stjärnorna vandra och nätterna gå. Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida - den käraste, den käraste med ögon blå.
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma, och drömde om ett skälvande, gäckande skratt, jag trodde jag såg den mest älskade komma genom skogen, över hedarna en snötung natt.
Glatt ville jag min drömda på händerna bära genom snåren dit bort där min koja står, och höja ett jublande rop mot den kära: Välkommen du, som väntats i ensamma år!
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida, medan skogarna sjunga och skyarna gå. Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida - den käraste, den käraste med ögon blå.