Dator + Ipod = Ingen bra idé

Hej gott folk! Den som vill höra söta historier om rosa små elefanter kan sluta läsa här och nu. Jag är förbannad! Datorer är den sämsta uppfinningen någonsin. Datorerna borde aldrig ha uppfunnits. Datorer kan kasta om ens liv och bara förstöra. Datorer är det värsta jag vet. Nåväl, varför har jag nu plötsligt fått denna inställning till en maskin som annars kan vara så hjälpsam och mångsidig? Jo, vi tar det från början. P (som jag skriver uppsats med) och jag möttes upp i skolan idag vid 12-snåret. Humöret var på topp och vi började se ett ljus i uppsatsens annars så bäcksvarta tunnel. Bara två dar kvar med skiten hängande över sig. Allt gick som planerat och vi skrev till tangentbordet glödde. Vid 22-tiden hade vi hunnit med mer än förväntat och allt kändes perfekt. Morgondagen skulle då bara bestå av sammanfattning och korrekturläsning, hur lungt som helst. P som satt med sin bärbara dator skulle föra över en fil från den till den stationära och sen skulle vi vara på väg hem. När han pluggade in USB-kabeln till den stationära brakade helvetet loss. Datorn som satt på allt som vi skrivit under dagen ville inte va med o leka längre utan bara frös till is. Hur länge vi än väntade så bara stod den där och tillslut kunde man nästan urskilja ett hånflin från diskettenheten. Vårt enda alternativ var att trycka på resetknappen och alltså starta om eländet. Vid detta tillfället var jag inte speciellt oroad. Vi hade ju sparat säkert hundra gånger under dagen och jag mindes med stor tillförlit att jag sparat bara minuten innan vi kopplade in USB-kabeln. När datorn åter kommer igång känns allt som vanligt och jag drar i smyg en lättnadens suck. Sekunden senare satte jag den smarriga fruktkolan i halsen. Allt som vi under dagen skrivit och kämpat med var borta. Jag började känna mig illamående och väldigt liten i den stora världen. Detta kan fan inte vara möjligt! Efter några minuter av hjärtinfarkt och halsbränna stod saken klar. Allt är borta. Jag kastade mig på min mobiltelefon och ringde min bror. När han väl svarade frågade jag om han kunde ringa upp mig. Jag försökte låta lite sådär orolig, ja nästan gråtfärdig för att han skulle skynda sig att ringa upp. Efter några sekunder ringde han och jag förklarade med hjärtat i halsgropen vad som hade hänt. Min bror som är en datorkunnig prick guidade mig självsäkert genom labyrinter av " default users" och "delade dokument", men ingenstans hittade vi det vi sökte. Efter 20 minuter gav vi upp. Allt vi hade skrivit var borta, ja om inte borta så i alla fall bortanför vår horisont. Imorgon ska vi, lika tidigt som när Nyhetsmorgon" på TV 4 slutar, gå till skolan och söka upp en systemadministratör, eller som vi brukar säga "en processor", som förhoppningsvis kan hjälpa oss att få fram vår förlorade tro på livet. Så nu ska jag hoppa i säng och förhoppningsvis inte vakna på fel sida imorgon. Då kommer "processorn" inte få det lätt...

Sen sist...

...så har jag pluggat, pluggat och pluggat. Sovit, ätit, jobbat och pluggat. Druckit 5 öl på två veckor eller nåt, inte bra. Just hemkommen från jobbet. Har ju varit röd dag så jag drog nog in hel del dollars. Tur det för jag har en känsla av att det kommer bli en dyr sommar. Ska jobba i 5 veckor. Borde tagit mer för att kunna hålla nere kostnaderna... På tisdag ska våran uppsats vara klar. Går sakta men säkert framåt och vi kommer nog kunna lämna in ett hyggligt arbete ändå. Med all säkerhet kommer vi få kompletteringar, men va fan, det gör man väl på en dag eller två. Har fått hem väldigt mycket bra musik den senaste tiden. Bland annat Grand Drive och Turin Brakes. Känner att det här blev ett väldigt rörigt inlägg så jag ska sluta nu. Avslutar med förhoppningar om ett liv utan ångest och krig.

St Tropez FC mot serietopp

2-0! Jag måste nästan skriva det igen o nypa mig i armen, 2-0! Förutsättningarna var inte de bästa. Många återbud av nyckelspelare och lite halvkasst väder. Vi kom till matchen utaa en enda avbytare så alla var inställda på att det skulle bli mycket spring om vi skulle ha en chans att vinna. Och sprang gjorde vi, alla kämpade på som aldrig för och det märktes att det var en "måstematch". I första halvlek förde vi spelet och passningarna hittade fram nästan varje gång. 15 minuter in i matchen var det dags för första målet. En tilltraslad situation som resulterade i en tåpaj och följdaktliget 1-0. När domaren äntligen blåste av första halvek hade vi fått viktig förstärkning i form av två spelare. Viktigt för laget att känna att vi kunde byta av i andra halvlek, annars hade nog vi fått det tuffare ute på plan. 10 minuter in i andra gjorde vi 2-0 efter ett bra skott, som tog i ribban, och sedan retur på det. Blev ganska tillbakapressade sista minuterna men tack vare bra kämpainsats och en målvakt i storform lyckades vi hålla undan. Nu blickar vi uppåt i tabellen och ska kämpa allt för de 9 poäng som står på spel. Over and out...

Josh Rouse

Josh Rouse live på Sticky. Kan det bli bättre? Så här i efterhand känns svaret givet, nej. Han kom upp på scen, förklarade hur ruskigt bakis han var efter gårdagskvällen i Stockholm, och brände av många av låtarna som stod högst upp på önskelistan. Bland annat Michigan som han annars inte brukar spela live. Äntligen fick jag se vilka ackord han tar i sticket och bara det var lätt värt 190 kr. Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Om jag skriver något så blir det bara väldigt mycket superlativ och det ska jag bespara er. Kort och gott, konserten var helt enkelt Perfectly Premium och lite till...

Din röst...

Återigen en Karin Boye dikt. Just denna får mig att tänka på livet i stort och hur ruskigt sårbara vi är. Att förutsättningarna ändras, att allt plötsligt går emot dig. När du sitter där i din ensamhet framför datorn...

Din röst...

Din röst: i en gammal fruktträdgård en halvt igengrodd gång
med djupa skuggor och bjärt sol och plötslig fågelsång,
en gång av förvildat hemligt liv och sus och ensamhet --
hur äventyrligt ensam och vild är det bara jag som vet.

Och när jag vaknar om natten, då vaknar jag i den,
och jag går vilse i gröngenomskinligt skuggspel igen.
Där bor jag timmar och timmar och vet väl, att vem
du själv vill följa och vart du hör, är här mitt hem.

Din röst: jag har hört den i tjugo år, och allt vad du har sagt
har legat sjunket i mig och glömt, men laddat med makt.
Nu hör jag det ord för ord som i går, det fyller natt och dag.
Det var mina ådrors värme. Det var mitt hjärtas slag.

Vad är det för djup i oss, där allt det gångna finns?
Eller är det bara d i t t väsen, d i n röst jag minns?
Du var mitt livs fullbordan. Hur mognade den till slut?
Ett kvävt träd, ett våndans träd, slog äntligen ut.

Jag vet det, för alla säger det: din tid är kort
Jag kan inte föreställa mig, att du går bort.
Det finns ingen värld att leva i, där du inte bor.
Min tanke förnekar undret. Men hjärtat tror.

Karin Boye

Seriepremiär

I solskenet vid Heden samlades gänget vid 20-tiden. Förväntningarna var på topp, vilket väder, vilka snygga matchtröjor, vilket gäng. Matchen drog igång kl 20:30. Som lagledare tog jag på mig ansvaret att stå i mål, i brist på andra bollrädda. Gick till en början ruskigt bra. Ända till matchuret stod på ca 2 minuter. En genomskärare som ingen av backarna var beredda på. Så där stod jag, ensam med hela världens blickar riktade mot mig. Släppte såklart in ett mål. Nån minut senare var det dags igen. Hela laget var överraskade över Grushoppers långbollar och vi fick aldrig riktigt tag i halvleken. Efter 20 minuters spel stod det 5-0 till Grushoppers. I planen ingick det målvaktsbyte i halvtid så Martin drog på sig den svettigt blöta, alldeles för stora målvaktsrtröjan. Efter taktiksnacket gick vi från 2-3-1 uppställning till 2-2-2. Ett lyckat dra skulle det visa sig. Vi kom ut som ett nytt lag och började plötsligt kunna hålla i bollen. En sådant grej fanns det inte ens en antydan till i första. Trots detta så spelade det andra laget mycket mer sammansvetsat och deras tunga fysik var ett stort problem på mittfältet. I mitten på andra fick vi dock ett tröstmål genom D som vackert satte bollen i vänsterhörnet efter ett ganska skapligt anfall. Hela laget fick energi och vi kämpade tappert ända tills domaren (som faktiskt var ganska bra) blåste av. Då stod det 8-1 till Grushoppers. Trots förlusten tar vi med oss kämparglöden i andra halvlek och ser med optimism fram mot nästa match. Tisdag den 16 maj kl 18.15 på Ånäsfältet.
Och till laget: Bra jobbat gubbar, är stolt över att spela i våra rosa piké, om än inte Lacoste. Ses på tisdag!

St Tropez FC

Snart bara ett dygn kvar. Sen är det äntligen premiär för världens coolaste fotbollslag, St Tropez FC. För bara några dagar sedan såg det tungt ut. Återbud från några nyckelspelare, en ekonomi som rent av gör att man sneglar avundsjukt på Öis klubbkassa, samt dåligt med träningstillfällen. Nu ser det något bättre ut. Ekonomin är fortfarande usel men igår fick några i laget känna på bollen i alla fall. Efter någon timma med mycke långbollar och suveräna glidtacklingar så fick jag tillbaka tron på vårt lag.
Alltså, imorgon är det dags. St Tropez FC tar, i sina tajta rosa pikétröjor, sig an Grushoppers i en spännande och mycket oviss seriepremiär. Spelplatsen är Heden 42 och klockslaget är 20:30. Räknar med mycket folk och trångt på ståplats så kom i tid.

St Tropez FC våren 2006
06-05-08 Grushoppers - STFC Heden 42 20.30
06-05-16 STFC - Ekola United Ånäsfältet 18.15
06-05-22 WCA FC - STFC Heden 7 19.45
06-06-07 STFC - FC Täta Kviberg 3 19.45
06-06-12 Härlanda Fussball - STFC Heden 7 19.00
06-06-19 STFC - VTAB Heden 7 19.00

Alla måste titta

Knappast Överst I Serien

Just hemkommen efter ännu en Öisförlust. Känns hårt. Efter de första matcherna trodde jag det skulle vända ganska omgående. Nu förstår jag varför de ligger sist i allsvenskan. Finns inget spel, ingen profil, ingen fantasi, ingen kämparglöd och ingen som vågar vinna. Såg i en tidning att Öis är det fjärde eller femte laget som varit i allsvenskan längst i följd. Alla topplag såsom Malmö, Djurgården och Elfsborg har varit nere och vänt i superettan ganska nyligen. Kanske är det Öis väg för att nå toppen? I vilket fall, jag hoppas verkligen att det kommer bli bättre i framtiden. Oddsen är ganska goda. Det kan ju knappast bli sämre...

En Valborg och en Första maj

Söndag 30 april - Valborg
På morgonen vaknade jag upp till ett väder som knappast inbjöd till grillning i Slottskogen. Detta var jag dock beredd på då stora, blöta regndroppar fallit på mitt fönsterbleck, och hållit mig vaken stora delar av natten. Väl uppe så följde en noggrann inventering av ölen i kylskåpet. 15 stycken. Detta kan låta mycket men vi var 3 som skulle dela så 5 var fick duga. Gjorde inte mig så mycket, var inte så ölsugen efter fredagskvällen och en hård vecka i skolan. Vid 18-tiden var jag inne i stan. Träffade I och kollade lite på Cortegen. I regn och genomblöta brallor stod jag ut i ungefär 9 ekipage. Sen ville jag hem och in i värmen. Vi hann dock med o se den bil som I hade varit med o lirat på, helt klart den bästa av de nio vi såg. Väl hemma så kom P och vi startade med lite förfriskningar. Sen drog vi in till Johanneberg, träffade N och H och drog vidare till A (snart hela alfabetet uppräknat). Var massa folk där, några kändisar och många för mig helt okända. Vid 3 på morgonen gick vi ner till Chalmers och åt en burgare. Sen hämtade vi Ninni och drog till N och rökte vattenpipa och kolla på Life Of Brian, var extremt svårt att hålla sig för skratt kan jag säga. Sen gick vi ner till Avenyn och avslutade kvällen med en grillad med bröd för 35 spänn, blir inte klok på varmkorvsinflationen. Hemma vid 07:00. Kollade lite TV-Shop och somnade gott till fåglarna lekfulla kvitter. Grattis Kungen förresten - även om monarkin i sig känns något föråldrad...

Måndag 1 maj
Sov till 14:30 ungefär. Gjorde ingenting fram till klockan 17:00. Då kom Martin och vi grabba brädorna och skatade in till stan, och närmare bestämt till I. Åt pizza, kolla på tv, lyssna på musik, grabbarna skrev PM till uppsatsen. Strax efter elva så ställde vi oss åter på brädorna och åkte genom stan, längs med motorvägen och in i själva hjärtat av Gamlestaden, Bellevue. Lite småtrött i benen och i huvudet nu. Ska sova snart...Gonatt