Oboy, vilken dag! En sån där dag som man kommer komma ihåg hela sitt liv. Var man var, med vilka man var, ja nästan till och med hur många öl man drack. Vet inte riktigt var jag ska börja. Ok, vi tar det från början. Efter en hård utekväll med otaliga öl och en efterfest hemma hos mig till klockan 6 vaknade jag måttligt pigg vid 10.30. Följde F till spårvagnen och fick en skön "morgonpromenad". Därefter la jag mig på soffan och kollade på TV och drack ungefär 20 liter vatten. Vid 14-tiden började ett avsnitt "Friends" som jag senare i inlägget kommer behandla. 15.00 - Match Ecuador - Costa Rica. Blev lika överraskad över Ecuadors spel som i Polen-matchen, grattis till åttondelsfinal! Efter matchen satte jag mig på cykeln och drog i skrämmande hög hastighet in till Domkyrkan där jag skulle träffa N. Tillsammans tog vi oss ner till hamnen och gick ombord på en färja som tog oss till Hisingen och "Volvo Ocean Race-village". Där tänkte vi se England-Trinidad, men icke. Istället spelade nått halvrisigt coverband och vi tog första bästa färja tillbaka till fastlandet. Satte oss på Kajskjul 8 och fick inomhus riktigt bra platser, 5-6 meter från en färgstark projektorduk. Där fick vi se andra halvlek av Englandsmatchen och blev lite förbryllade av engelsmännen oförmåga att göra mål. Till sist kom ändå de förlösande 1-0 målen genom Peter Crouch. Efter ett äckligt snygg mål av Gerrard var matchen definitivt avgjord. Svennis andades ut och FA-styrelsen undrade varför i hela världen de sparkade världens bästa Torsby-pojk. Under det stiltje som sedan utspelar sig (mellan 20-21) så kommer P och F och gjorde oss sällskap och kajskjulet börjar nu bli riktigt fullt. Mest av hängivna Sverige-supportrar men jag lyckades faktiskt även se en Paraguay-tröja i det annars så vackra gul-blåa skenet.
Vid 21.00 blåser domaren i visselpipan, matchen är igång! Stämningen är av sällan skådat slag och hejarramsorna löser klockrent och med oväntad tajming av varandra. Första kvarten är Sveriges. Publiken skriker på mål och Mellberg skriker på Ljungberg för att han inte gör mål. Efter en stund sjunker inte bara spelarna utan också Kajskjul 8:s publik ner i matchtempo och den självsäkra attityden byts sakta men säkert ut mot en mer irriterad, orolig känsla. Ska Sverige inte göra något mål i VM är frågan på allas läppar. Efter en mållöst första halvlek får spelarna och vi en välbehövlig paus. Rösten hade redan börjat svikta och magen börjat skrika på mat. Den andra halvleken följde ungerfär den förstas karaktär. Laddat som aldrig förr i början och sen mer spänt. 45:e minuten, Zlatan ut-Allbäck in. Då släppte min nervositet. En ÖIS-are på plan och saken är självklart mer än klar. Mycke riktigt. I den sista minuten, när det mesta av hoppet är ute, levererar Allbäck(med lite hjälp av ex-öisaren Elmander) en nickpass till Ljungberg och VM-gulddrömmen lever vidare. För att citera VM 94-krönikan och Arne Hägerfors: "Så underbart skönt, så förlösande". Det tycker jag på ett bra sätt beskriver vad jag och säkert 9 miljoner andra svenskar kände efter målet och framför allt slutsignalen.
Efter matchen gick vi genom ett jublande glatt Göteborg och glädjen var total. Trött som jag var satte jag mig på cykeln och trampade hemåt. I ett rödljus hörde jag denna talande mening som genast fastnade i mitt huvud, "Sverige är fan helt fantastiskt". Började genast fundera på om jag tycker likadant. Ja, en dag som denna går det inte att tycka annat. Sverige är så gott som klart för åttondelsfinal, sommaren har kommit för att stanna(?) och studiemedlet ska höjas med 300 kronor. Sverige ÄR fantastiskt! Det finns en sak till som gör Sverige så ruskigt jäkla bra, men det har jag inte ens en sådan här dag nerver till att delge er läsare. Urvalet av människor som får veta den grejen är ytterst begränsade och yttert svåra att hitta. Men skriv gärna en comment och gissa ved det är. Om någon svarar rätt lovar jag att säga sanningen...
Ok, som sagt, såg på ett avsnitt "Friends" idag. Kände bara för att gråta när jag sett skiten. Rachel skulle flytta till Frankrike eller nått och tog farväl av var och en utom Ross. Ni som sett avsnittet vet säkert varför. För er som inte sett det, förbered er på en snyftattack. Att i en sådan utpräglad komediserie kunna hitta en sådan grundläggande liten del av allas liv var för mig en stor överraskelse och samtidigt nått helt nytt. Satt nästan framför TV:n och gapade av att det var så välgjort och realistiskt. De lyckas fånga nått som alla nån gång känt och alla någon gång varit med om att det nästan blir lite skrämmande. Vill se nästa avsnitt. Ska kanske ladda hem det nu? Eller gå upp till M och låna alla säsonger och se på i sträck?
I vilket fall, det har varit en helt magisk dag. Den började bra, blev lite kass i mitten men ordnade med bravur upp sig på slutet. Kommer aldrig glömma svetten som rann av mig efter slutsignalen, cykelturen genom ett underbart sommargöteborg, doften av grillkorv på Avenyn och drömmarna som viskade VM-guld...