Släkten är värst

Igår så gick jag o träna. Sprang 5 km på bandet. Är faktiskt en grymt stor fördel med att springa på bandet vintertid. Du slipper is, grus, mötande trafik, och kyla. Tror det var den som fick mig att bli sjuk i veckan. I varje fall, efter gymmet begav jag mig hem till mor och far. Vid 15-tiden kom massa släktingar som ville fira morsan (hon fyllde 50 i veckan). I samlad trupp åkte vi till en helschysst bowlinghall där vi lekte i några timmar. Sen gick vi en trappa upp och käkade buffé. Morsan och hennes systrar fick snabbt upp vindrickartempot och vi andra försökte hänga med så gott det gick. Mellan det tredje och fjärde glaset föreslog morsan att alla skulle åka in till stan och fortsätta festen där. Eftersom vi käkade ganska tidigt (och alltså började dricka rejält tidigt) så kom vi oxå in till stan tidigt, närmare bestämt runt 20-tiden. Det hindrade inte oss utan vi gick direkt till Flying Scotsman (inte Ficherman som mor envist kallade det). Där drog farsan snabbt upp plånboken och festen kunde börja på allvar. Alla var på strålande partyhumör och vi svepte lätt öl på öl. Efter några timmar gick vi till Park Lane, eller vad det nu heter, och intog dansgolvet. Med otäck säkerhet rulade morsan på dansgolvet tillsammans med övriga mostrar och gubbarna hade till en början svårt att hänga med. Brorsan och jag tog det lite lugnare med några kalla vid sidan av. När det var dags för de flesta att åka hem så åkte jag och bror taxi till Pusterviksbaren. Väl där var det svårt att komma in så vi satte oss utanför på trappan och väntade på spårvagnen istället. Idag har varit en extremt lugn dag, vaknade upp, tog en alvedon och somna om. Sen kollade vi på Garden State och snart så börjar sportspegeln. Ringde hem till mor och far för o kolla läget förut. Farsan hade tydligen fått fågelinfluensan och morsan skrattade fortfarande. Ändå en helt ok dagen efter idag...