Tankar kring OS

Så var OS igång. Ett spel fullt med blod, svett och doping. Blev lite full i skratt när jag kollade på invigningen och OS-bossen snackade om ett rent spel utan doping. Vilket lag tror ni de visade i rutan just när han sa det? Såklart Tyskland...haha... Tyskarna kommer aldrig ifrån DDR och Västtyskland som på 70- och 80-talet ledde dopingligan överlägset. Blablabla, jag vet att man inte kan döma ett helt land efter några idiotiska fuskare, men just i detta fall är det ganska roligt. Hur är det de säger i Snowroller? Typ, "hur kan man vara så kaxig efter att ha förlorat två världskrig".
Annars var väl inte invigningen någon höjdare tycker jag. 3 (?) timmars lång väntan på att det ska vara över så man kan gå o lägga sig för att sen vakna upp till tävlingarna. Har bestämt att jag ska sitta klistrad framför tv:n när Anja och alla andra i alpin- och snowboardlaget kör, när det är herrarnas 5 mil och Tre Kronor (herrar) spelar. De andra sporterna tar jag lite som de kommer.
Har en speciell förkärlek till just längdskidåkningens 50 km. P och jag spelade tennis tidigare ikväll och vi (tror att vi båda iallafall) var helt slut efter 15 minuter. Att stå på startlinjen och veta att man har 50 000 meter skidåkning framför sig, det skulle lätt få mig att tänka över deltagandet en extra gång. Varför inte sitt hemma med en kall Miller och njuta av det på tv istället? Fast det är ju tur att några inte tänker som jag, vad skulle vi då kunna få se på tv?
100 m jakttart? Alltså, vad ni än ska göra söndagen den 26 februari kl 10.00, ställ in det, då ska vi nämligen se Norge kamma hem ännu ett OS-gull!