En vanlig dag på jobbet

Är det fredag den 13:e idag? Känns som det i alla fall. Det hela började när jag satte mig i bilen för att åka till jobbet. Vanligtvis tar det 13-14 minuter dit men idag, p g a bilkö, så tog det närmare 25. Startar alltså jobbdagen men att vara en 10 minuter för sen. Chefen ser lite pillimarisk ut och frågar om jag är redo att jobba hårt eftersom gubben jag brukar jobba med är sjuk. Förstod genast ironin i det hela, det skulle räcka med en halv person för att göra det som vi två annars gör. Nåväl, börjar köra min truck och tycker den känns lite halvtrög, no problem, bara att byta truck och köra vidare. Trodde jag, visar sig att alla truckar är slutkörda så det tar hur lång tid som helst att lasta trailern. När jag nästan är klar med det visar det sig att pojkarna på lagret satt fel etiketter på pallarna så jag blir tvungen att lasta ut allt igen. Vilken kanonstart! Därefter följer en period då allt går ganska smärtfritt, jag hinner till och med prata i telefon i någon timma (hur skulle jag klara mig annars?). När jag skulle äta middag sen så fanns det inga bestick kvar så jag fick äta köttfärssås och spagetti med en kaffésked som inte är en sked, bara en rak pinne, halvklurigt. Sen när jag börjar jobba igen så välter jag en pall med ägg, vid det laget hade jag på känn att det inte riktigt var min dag. När jag ska gå över gårdsplanen sen så trillar jag hårt hårt på isen så jag kommer förmodligen vakna upp med ett rätt rejält blåmärke på rumpen imorgon, fan va ont det gjorde. Någon som gjorde ännu ondare var alla tusen enkelstötar jag fått under dagen. När man ska hiva sig upp i lastbilen gör man det med precis samma rörelse hela tiden, och om man då får en enkelstöt nästan varje gång, på precis samma ställe, så blir man ganska öm tillslut. Mitt knä är väldigt ömt just nu... Men för all del, oturen ville inte släppa för det. När jag skulle ta en paus från allt och gå till mitt fina lilla fikarum så hade den jäkla securitasvakten varit där och låst dörren, har fan aldrig hänt förut. Så jag fick helt enkelt klara mig utan kaffé och mariekex, och det är inte helt lätt när man jobbar så hårt som jag gör. Sista timman på Dagab gick dock ganska fint och jag stämplade ut med ett leende på läpparna, det var äntligen över! Under bilfärden hem var jag lite orolig över att få bensinstopp men jag klarade mig. Nu sitter jag framför datorn och kan äntligen andas ut, varit en prövande dag så nu ska jag trycka på "publish post" och gå och lägga mig. Hej hopp!